När det finns platser i Vintergatan kvar.



När man tänkte lägga sig och sova för flera timmar sen, men fastnar i nostalgiska tankar. Kent tog mig dit som vanligt. Alltid. Varje låt hör liksom till en period i livet. Elever var det nu.

Har tänkt så himla mycket på en grej senaste tiden. Funderat så mycket på hur det verkligen var. Hur mycket man glömmer.. Undrar varför jag aldrig pratat med någon om allt. Så mycket jag aldrig riktigt förstått och reflekterat ordentligt över. Tror det hade hjälpt. Gnagt mindre i mig. Men nu är det som det är.

Nu har jag iallafall gråtit en skvätt. skrivit ner mina tankar, kom till en punkt där orden tog slut. Det är nog då man ska sova.
 
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0