Haft två så extremt dåliga dagar. Är så trött på allt. Mest mig själv då. Helt tillbaks i gamla skitbeteenden och tankar. Gör allt jag tänker att jag inte borde. Försöker göra det jag ska och vill, men jag kan inte..

 

Har pallrat mig till gymmet ändå men bara varit oinspirerad och trött i kroppen.

Har försökt plugga, men orden går liksom inte in, jag bara sitter och skriver utan att det ger mig någonting.

Jag försöker laga nån nyttig mat, men slutar bara med att jag äter det och sen ändå nån jävla skit också.

Tänker att jag ska vila min sönderstressade hud men slutar bara med att jag klämmer varenda liten por och lägger nån jävla peeling för 123e dagen i rad.

Har sån panik över att jag inte har några pengar, ändå är allt jag gör spendera pengar eller åtminstone kolla på grejer jag vill spendera pengarna jag inte har på.

Försöker lägga mig och sova i tid. Vaknar med värsta sömnparalysen jag någonsin haft. "Förlamningen" sitter i längre och längre varje gång och jag både hörde,kände och såg personer inne i sovrummet. Sen kunde jag förstås inte somna om. Och sov bort halva dagen sen.

osv osv osv

 

När verkligheten hinner ifatt en liksom. Trodde att några fina dagar ska göra allt bra, men så lätt är det visst inte.